Ren skidglädje på höstlovspremiären i Tänndalen

Skidabstinensen har nog aldrig varit större än vad den är just nu. Tack och lov så finns räddningen i Tänndalen som öppnade upp delar av skidområdet Hamra för allmänheten redan den 28 oktober.

Tänndalens alpina område drivs på ett tillfredställande och sunt sätt vilket sannolikt imponerar på många. Anläggningen öppnar när det finns tillräckligt med snö och stänger när snön är slut, utan förbestämda öppningstider.

Så sent som i slutet av maj rullade liftarna fortfarande och efter några månaders sommar- och cykelsäsong så har det nu åter blivit dags att öppna, lagom till höstlovet. Utan att spara snö från föregående säsong, som är det tillvägagångssätt som många andra skidorter med tidigt öppningsdatum använder, det är imponerande.

Samtidigt som bilen parkeras intill Tänndalen Ski Lodge så kommer alla skidrelaterade känslor krypandes direkt. Skidorna ramlar ned från axeln och stavarna släpar i marken på vägen till liften. Pjäxorna är obekväma och skidglasögonen är smutsiga. Understället är blött av svett redan i kön till liftkortskassan och ljudet från vändhjulen på liften viner lagom störande. Allt är som det ska vara och som det alltid varit. Och det klassiska skidsnacket ekar i Tänndalen som om sommaren aldrig ens varit.
– Hur känns pjäxorna?
– Vad kostade jackan?
– Gick det bra att köra upp?

Själva skidåkningen, som för tillfället är relativt begränsad, känns egentligen mest som en bonus. Det är stämning som är det viktiga, vilket många på plats i Tänndalen håller med om.

Gästerna håller avstånd till varandra och respekterar situationen kring rådande pandemi. Därmed går liftkön, som ringlar sig som en orm från Vigelliften, snabbt att ta sig igenom. Det är fortfarande tidig morgon, det knastrar om snön och solen har letat sig upp ovanför fjälltopparna och sprider ett orangefärgat ljus över Tänndalen. Det är äntligen dags för säsongens första åk.

Det känns overkligt att vara igång igen och atmosfären är magisk, som den oftast är i Funäsfjällen. Halvvägs upp mot fjället är det dags att hoppa av liften eftersom snön inte täcker backen längre. Därmed är den nedre delen av backe 48 Headstråket i Hamra tillgänglig nedanför skidspetsarna. Nu kör vi!

Några ljuvliga skärande svängar hinns med innan det är dags att ställa sig i liftkön igen. Underlaget är räfflat, termometern visar nollgradigt och fartvinden piskar ansiktet för några sekunder. Ja, vad ska man säga? Leendet hos samtliga gäster får tala för sig själv.

Knappt halva backen är abonnerad för alpina träningsgrupper, men det finns fortfarande gott om plats för allmänheten att åka. Barnliften och rullbandet är också öppet och i barnbacken sitter en liten slalombana och några lekfulla hinder uppe. Barnen skrattar, käpparna slår och någon är påväg med stighudar upp mot toppen för att få några extra fallhöjdsmeter. Stämningen är på topp.

Ovanför barnbacken har någon skottat ett hopp där nu ett gäng entusiaster mellan 5 och 50 år samlas för att knata upp och ned. Olika mer eller mindre akrobatiska konster utförs frekvent och alla jublar när sällskapets yngsta deltagare landar på skidorna efter en spektakulär flygtur. Det är gemenskap, det är kärlek och det är detta vi älskar med skidåkning.

Helgen avslutas tyvärr med milt väder och regn vilket tyvärr också sätter käppar i hjulen för Tänndalens öppettider framöver. Men alla som vågade sig ut i höstrusket belönades med ett oväntat bra skidföre.

– Det här var ju bästa åkningen på hela helgen! Säger en glad och något förvånad gäst med ett stort leende under helgens sista åkdag.

Alpin försäsong i Funäsfjällen. Ja, absolut. Tänndalen lockade uppenbarligen såväl alpina träningsgrupper som lokala förmågor till backen för en hisnande säsongspremiär som var tillräcklig för att ge en rejäl dos träningsvärk. Dessutom har undertecknad beskådat både mäktiga Andersjöåfallet och testat Funäsdalens nya betongpark under en och samma vistelse. Gör om det på vintern om ni kan?