Fjällens bästa väder

Ett av varje skiddags största spänningsmoment inträffar långt innan du ens hunnit tänka på underställ och pjäxor.Det är det där korta ögonblicket på morgonen när du just klivit upp ur sängen. Du drar isär gardinerna för att spana in vädret. Visserligen kollade ni väderprognosen senast i går kväll, men alla vet ju att fjällvädret kan skifta snabbt. Så vad blir det?

Drömscenariot säger så här: du drar isär gardinerna och upptäcker att natten har bjudit på den allra bästa av gåvor: ett orört lager av nysnö, lättare än en fjäder. Mer glimrande än riksregalierna.

För en skidälskare finns nog inget bättre sätt att vakna på. Det är just det här vi fantiserar om när hösten känns grå, tung och trist. Då kan längtan efter den lätta pudersnön i fjällen bli hur stark som helst.
För sinnebilden av den perfekta skiddagen är nog för många just bilden av det där orörda, glittriga. Ett tidigt första åk i manchester med det fjäderlätta som ett lätt täcke ovanpå – eller varför inte en repa i helt orörd snö innan alla andra hunnit stiga upp? Skidor som liksom skär genom snön på något slags autopilot, helt utan kamp. Allt blir enkelt. Allt blir lätt.

Men var hittar man bästa förutsättningarna för det där orörda, fjäderlätta natursnön? (En sak är säker – den kommer inte ur en kanon.)

Man kan börja med att räkna bort fjällen i de östra delarna av landet. Vinden kommer allt som oftast västerifrån och blåser över Golfströmmen. Det betyder att vinden samlar på sig fukt från Atlanten, som sedan drivs in mot norska fjällen där den fuktiga luften får skjuts uppåt. Högre upp i luftlagren kyls fukten av, där kondenserar den och omvandlas till nederbörd. I bästa fall i form av det vita guldet. Snö.

Mycket av nederbörden i molnen faller ner när molnen färdas in över land, österut. Norska fjällen drar alltså vinstlotten vintertid (sommartid är det en helt annan femma!).

Tittar man då på hur de svenska fjällorterna är placerade så kan man ju tänka att det är ungefär sak samma om man åker till Sälen eller Funäsdalen. Det är ju trots allt inte mer än 19 mil mellan orterna. Men så enkelt är det faktiskt inte. Tittar man på genomsnittet av snödjupet år för år de senaste tio åren så ser man att det är mer naturlig snö i terrängen i Funäsdalen än i Sälenområdet.
Det här förklaras dels av att det är en betydligt längre väg för molnen att färdas in över de norska landmassorna innan de når Sälen än Funäsfjällen. Molnen som färdas i riktning mot Sälen hinner alltså släppa ifrån sig mer snö än de moln färdas mot Funäsfjällen.

Kanske är det en förklaring till att man lät installera Sälens första snökanon i Lindvallen redan 1977. Långt innan klimatdebatten hade kommit igång.

I Ramundberget, den mest västerut belägna orten i Funäsfjällen, väntade man med att installera snökanoner ända fram till 2013. Hela 36 år senare. Det hade helt enkelt inte varit nödvändigt innan dess. I Ramundberget fick man fick snö så det räckte ändå. Att det likväl blev snökanoner till slut handlade till stor del om att man då ville försäkra sig om en snösäker försäsong. Tittar man på snittemperaturerna i Sälen och Funäsdalen så ser man också att snittemperaturen är lägre i Funäsfjällen. Förutsättningen för att snön ska stanna på marken är alltså bättre där.

Men blir det inte automatiskt bättre norrut då, kanske någon undrar. Tja, om du åker till köldhålet Nikkaluokta blir det garanterat kallare. Men inte om du åker ännu lite mer norrut, till Riksgränsen. Och åker du till Åre är snittemperaturen faktiskt högre där än i Funäsfjällen också. Det här hänger också ihop med golfströmmen.

Temperaturskillnaderna syns inte bara under vinterns kallaste månader, december–februari, utan även på vårkanten. Snön håller sig alltså fräschare att åka i längre i Funäsfjällen.

Så vad vill vi ha sagt med det här? Jo, att vädermakterna står på Funäsfjällens sida. Vi har gardiner som bara väntar på att dras isär för att du ska kunna upptäcka att jo, det blir en fantastisk skiddag! Idag också.